Gång efter gång har de frågat efter lera. Nu äntligen blev det av. Vi började med att leka med leran utan att titta. Formade med händerna under bordet. Glada skratt när vi tittade sedan.
Därefter repeterade vi porträtteknik, fast den här gången i lera. Hur var det nu igen? Så det luriga, vad står ut och vad går inåt i ett ansikte? Om man känner på sig själv blir man lerig….