Gång efter gång har de frågat efter lera. Nu äntligen blev det av. Vi började med att leka med leran utan att titta. Formade med händerna under bordet. Glada skratt när vi tittade sedan.
Därefter repeterade vi porträtteknik, fast den här gången i lera. Hur var det nu igen? Så det luriga, vad står ut och vad går inåt i ett ansikte? Om man känner på sig själv blir man lerig….
Nästa gång blir det andra lerbullar…
Ikväll var det start för höstterminens kurser. Gott att träffa alla konstnärer igen. Kvällens uppdrag blev tredelat. Teckna av ett äpple i blyerts. Måla av det i akvarell. Lukta, smaka, äta det. Teckna eller måla äppelskrutten.
Alla vet ju hur ett äpple ser ut. Eller hur?
Att omsätta det i gråskala är inte lika lätt. Vad är ljust och vad är mörkt? Hur får man formen? Alla äpplen är ju olika!
Akvarell var lättare, färgerna blev enklare. Barnen tänker inte, men jag ser hur skickligt de blandar färger, hanterar penslar och diskuterar tekniken med varandra. Härligt!
Hur blandar man turkos? En favoritfärg hos många. Det här blev ju rätt bra.
Lukra, smaka, äta. Det var enkelt. Att föreviga skrutten var svårare. Ett uppätet äpple är inte så lätt att rita av. Formen är väldigt oregelbunden och inte lika känd som ett vanligt äpple. Synd att jag inte hann dokumentera!
