Svart/vitt

Hela hösten har sociala media varit fyllt av svart-vita bilder och utmaningar att lägga upp bilder, utan människor, utan tanke och utan förklaringar. Kanske finns det ett syfte jag inte förstår. Jag tackat nej till ett flertal sådan utmaningar. Inte för att jag inte kan. Utan för att jag inte haft lust, det passar helt enkelt inte mig.

För mig personligen kräver bilder eftertanke, omsorg och reflektion.  Svart-vita foton än mer. Det sitter djupt. Minnet av hur dyrt det var med filmen och fotopappret. Hur det luktade i labbet när man framkallade, hur spännande det var att se bilden växa fram i fotovätskan. Lukten och mörkret. Lyckan när man lyckades få fram något som var någorlunda bra. tiden, kraften och jobbet med att få det svarta att bli svart, det vita att bli vitt och hela skalan däremellan. Datorn har gjort det enklare och snabbare och kräver betydligt mindre hantering av mystiska vätskor. Men kanske inte mer spännande?

Visst bjuder jag gärna på några bilder. Bilder tagna med en ide om hur de skulle bli, redigerade med eftertanke och med människor på. För människor gör bilder intressanta, personliga och betydelsefulla. Med dessa bilder följer inte heller någon utmaning. Titta, eller titta inte. Gilla, eller gilla inte. Dela om du vill, men kopiera inte! Om du kommenterar, välj dina ord med omsorg. Ord, såväl som bilder har betydelse.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *